{"id":477,"date":"2026-01-02T15:23:34","date_gmt":"2026-01-02T15:23:34","guid":{"rendered":"https:\/\/recoverybyaction.com\/?page_id=477"},"modified":"2026-01-02T15:24:34","modified_gmt":"2026-01-02T15:24:34","slug":"lifestory-sofias-berattelse","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/recoverybyaction.com\/en\/om-oss\/lifestory-sofias-berattelse\/","title":{"rendered":"Lifestory – Sofias ber\u00e4ttelse"},"content":{"rendered":"
<\/div>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

BIld av Joe<\/a> fr\u00e5n Pixabay<\/a><\/p>\n\n\n\n

<\/div>\n\n\n\n
Det h\u00e4r \u00e4r min historia om socker- och kolhydratsberoende. En ber\u00e4ttelse om skam, sorg, kamp och \u00f6verlevnad \u2013 men ocks\u00e5 om hopp, tillfrisknande och om att det aldrig \u00e4r f\u00f6r sent att be om hj\u00e4lp.<\/em><\/h5>\n\n\n\n

Jag har levt med socker- och kolhydratsberoende s\u00e5 l\u00e4nge jag kan minnas. N\u00e4r jag ser tillbaka p\u00e5 min barndom \u00e4r n\u00e4stan alla minnen starkt f\u00f6rknippade med mat, socker och \u00e4tande. Redan tidigt m\u00e4rkte jag att jag fungerade annorlunda \u00e4n andra. D\u00e4r andra kunde spara godis till senare, \u00e5t jag upp allt direkt. Jag stal s\u00f6tsaker fr\u00e5n mina f\u00f6r\u00e4ldrar, min syster och ibland fr\u00e5n kompisar. Jag drogs till hem d\u00e4r det fanns fika, d\u00e4r det bakades och d\u00e4r maten alltid fanns tillg\u00e4nglig.<\/p>\n\n\n\n

Hemma hos oss var mat starkt kopplat till trygghet, bel\u00f6ning och tr\u00f6st. Kv\u00e4llsmys och helgmys \u2013 ofta med socker och mj\u00f6l som ett s\u00e4tt att visa k\u00e4rlek eller lugna sv\u00e5ra k\u00e4nslor. Redan som barn l\u00e4rde jag mig att \u00e4ta f\u00f6r att st\u00e5 ut. F\u00f6r att k\u00e4nna lugn. F\u00f6r att d\u00e4mpa det som var sv\u00e5rt.<\/p>\n\n\n\n

Jag minns fortfarande hur jag och min lillasyster satt p\u00e5 k\u00f6ksb\u00e4nken och s\u00e5g p\u00e5 n\u00e4r mamma bakade. Vi fick slicka visparna och sk\u00e5larna, och f\u00f6r mig var det mer \u00e4n bara gott. Det var upphetsning, f\u00f6rv\u00e4ntan, trygghet och tillh\u00f6righet \u2013 allt i ett.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag b\u00f6rjade skolan k\u00e4nde jag mig snabbt fel. Jag var tyst, blyg och obekv\u00e4m i min egen kropp. Sj\u00e4lvk\u00e4nslan var l\u00e5g redan i l\u00e5gstadiet och k\u00e4nslan av utanf\u00f6rskap blev stark. Jag hanterade det p\u00e5 det enda s\u00e4tt jag visste: genom att dra mig undan och \u00e4ta. Socker och mj\u00f6l d\u00f6vade och lugnade f\u00f6r stunden, men \u00f6kade mitt utanf\u00f6rskap i l\u00e4ngden.<\/p>\n\n\n\n

Under uppv\u00e4xten blev isolering och flykt mina strategier. B\u00f6cker blev en fristad, precis som maten. Ut\u00e5t fungerade jag ofta bra \u2013 inuti v\u00e4xte skam, ensamhet och en k\u00e4nsla av att vara v\u00e4rdel\u00f6s. Jag var ensam i ett rum fullt av m\u00e4nniskor.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag blev vuxen tog jag med mig allt detta in i livet. Jag utbildade mig och b\u00f6rjade arbeta inom v\u00e5rden. Jag flyttade ofta, bytte milj\u00f6, bytte jobb och f\u00f6rs\u00f6kte g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng b\u00f6rja om. Jag arbetade b\u00e5de i Sverige och utomlands, i nya st\u00e4der och nya sammanhang, med en stark f\u00f6rhoppning om att det skulle bli annorlunda bara jag bytte plats. Under perioder fungerade det \u2013 jag h\u00f6ll mig sysselsatt, fokuserad och upptagen \u2013 men det jag flydde ifr\u00e5n f\u00f6ljde alltid med.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5r 2001 f\u00f6rlorade jag min sambo. Jag var bara 26 \u00e5r gammal. Sorgen var chockartad och \u00f6verv\u00e4ldigande och f\u00f6r\u00e4ndrade mig i grunden. Efter f\u00f6rlusten fortsatte jag att fungera ut\u00e5t, men inuti bar jag p\u00e5 en sm\u00e4rta som jag inte hade verktyg att hantera. Maten blev \u00e5terigen min fr\u00e4msta tr\u00f6st och mitt s\u00e4tt att st\u00e5 ut.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e5gra \u00e5r senare, 2004, gick jag in i en djup depression. Jag blev inlagd p\u00e5 sjukhus och sattes p\u00e5 medicinering. Det var en tid pr\u00e4glad av m\u00f6rker, hoppl\u00f6shet och total energil\u00f6shet. \u00c4ven h\u00e4r blev socker och kolhydrater ett s\u00e4tt att d\u00e4mpa det outh\u00e4rdliga. Med tiden blev det tydligt f\u00f6r mig att varje st\u00f6rre livsh\u00e4ndelse \u2013 sorg, stress och psykisk oh\u00e4lsa \u2013 p\u00e5verkade mitt \u00e4tande, samtidigt som mitt \u00e4tande p\u00e5verkade hela mitt liv. Beroendet tog mer plats, blev starkare och sv\u00e5rare att kontrollera.<\/p>\n\n\n\n

Trots terapi och medicinering fortsatte maten att vara ett problem. Maten och kroppen var fortsatt mitt st\u00f6rsta slagf\u00e4lt. Jag provade allt som fanns att prova: dieter, kurer, metoder, f\u00f6rbud, regler och olika quick-fix. Allt som lovade kontroll, lindring eller en chans att bli \u201dnormal\u201d. Vissa perioder gick jag ner i vikt, ibland mycket. Andra perioder tappade jag helt kontrollen. Jojobantning och hets\u00e4tning avl\u00f6ste varandra, och varje misslyckat f\u00f6rs\u00f6k l\u00e4mnade mer skam, mer sj\u00e4lvf\u00f6rakt och mindre hopp.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5ren gick och livet fylldes av nya relationer och f\u00f6r\u00e4ndringar. Jag tr\u00e4ffade min man, vi gifte oss och fick barn. F\u00f6r mig, liksom f\u00f6r m\u00e5nga andra, innebar det fantastiska k\u00e4nslor av k\u00e4rlek och lycka \u2013 men ocks\u00e5 stort ansvar och stor stress. \u00c4ven h\u00e4r m\u00e4rkte jag hur beroendet p\u00e5verkades och hur behovet av kontroll och flykt \u00f6kade n\u00e4r kraven blev fler.<\/p>\n\n\n\n

Jag vidareutbildade mig och bytte arbetsplats. Jag var duktig, ansvarsfull och p\u00e5litlig \u2013 ofta en prestationsprinsessa, till priset av mig sj\u00e4lv. Arbete blev \u00e4nnu ett s\u00e4tt att fly och slippa k\u00e4nna efter. Till slut n\u00e5dde jag en punkt d\u00e4r jag inte l\u00e4ngre orkade leva som jag gjorde. Livet k\u00e4ndes om\u00f6jligt att st\u00e5 ut med.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rst n\u00e4r jag kom i kontakt med kunskap om sockerberoende f\u00f6ll mycket p\u00e5 plats. Pl\u00f6tsligt f\u00f6rstod jag varf\u00f6r viljestyrka aldrig hade r\u00e4ckt. Det var inte jag som var trasig \u2013 det var en beroendesjukdom som hade f\u00e5tt utvecklas obehandlad under m\u00e5nga \u00e5r. Att be om hj\u00e4lp blev n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r att \u00f6verleva. Att g\u00e5 i behandling f\u00f6r sockerberoende blev en avg\u00f6rande v\u00e4ndpunkt i mitt liv. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen fick jag r\u00e4tt verktyg, r\u00e4tt st\u00f6d och en f\u00f6rklaring som faktiskt st\u00e4mde. Det var inte l\u00e4tt, och tillfrisknandet har inte varit en rak v\u00e4g.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5r 2020, samtidigt som Covid-pandemin br\u00f6t ut, kraschade mitt \u00e4ktenskap. Det blev ytterligare en period pr\u00e4glad av stark stress, oro och otrygghet. V\u00e4rlden st\u00e4ngde ner, vardagen f\u00f6r\u00e4ndrades drastiskt och framtiden k\u00e4ndes oviss. \u00c4ven detta blev en p\u00e5frestning som p\u00e5verkade mitt m\u00e5ende och mitt \u00e4tande. Jag s\u00e5g \u00e5terigen hur beroendesjukdomen tog mer plats n\u00e4r livet blev \u00f6verm\u00e4ktigt \u2013 hur den progredierade i takt med stressen.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r fyra \u00e5r sedan n\u00e5dde jag en ny gr\u00e4ns. Jag drabbades av utmattning. Ungef\u00e4r samtidigt gick jag in i klimakteriet, och det blev en omtumlande och mycket sv\u00e5r period i livet. Jag k\u00e4nde inte l\u00e4ngre igen mig sj\u00e4lv. Kroppen fungerade inte som f\u00f6rut, k\u00e4nslorna sv\u00e4ngde kraftigt, s\u00f6mnen f\u00f6rsvann och \u00e5ngesten \u00f6kade. Allt som tidigare hade varit n\u00e5gorlunda hanterbart f\u00f6ll is\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r blev sambandet helt tydligt f\u00f6r mig: stress, hormonella f\u00f6r\u00e4ndringar och livsbelastning fick beroendesjukdomen att eskalera. Det som en g\u00e5ng hade varit ett s\u00e4tt att tr\u00f6sta sig hade utvecklats till en sjukdom som styrde mitt liv.<\/p>\n\n\n\n

Jag har upplevt \u00e5terfall, livskriser och m\u00e5nga stunder av r\u00e4dsla och tvivel. Men jag har ocks\u00e5 l\u00e4rt mig n\u00e5got avg\u00f6rande: jag kan inte g\u00f6ra det h\u00e4r ensam.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag ber om hj\u00e4lp, tar emot st\u00f6d och h\u00e5ller mig n\u00e4ra gemenskapen finns det hopp. I dag lever jag i tillfrisknande. Jag tar en dag i taget \u2013 ibland en stund i taget. Kroppen fungerar igen, jag \u00e4r sm\u00e4rtfri, kan r\u00f6ra mig obehindrat, s\u00f6mnen har kommit tillbaka och jag kan k\u00e4nna lugn och gl\u00e4dje p\u00e5 ett s\u00e4tt jag aldrig trodde var m\u00f6jligt. Framf\u00f6r allt har jag f\u00e5tt tillbaka min v\u00e4rdighet.<\/p>\n\n\n\n

Jag valde att utbilda mig till beroendeterapeut eftersom jag vet hur m\u00f6rkt det kan vara. Jag vet hur skammen k\u00e4nns. Hur ensamheten k\u00e4nns. Hur hoppl\u00f6st det kan se ut n\u00e4r man befinner sig l\u00e4ngst ner.<\/p>\n\n\n\n

Och jag vet ocks\u00e5 att det finns en v\u00e4g ut.<\/p>\n\n\n\n

I mitt arbete m\u00f6ter jag m\u00e4nniskor utan d\u00f6mande. F\u00f6r jag \u00e4r inte annorlunda \u00e4n du. Jag har varit d\u00e4r sj\u00e4lv. Min egen erfarenhet \u2013 tillsammans med min professionella kunskap \u2013 g\u00f6r att jag kan m\u00f6ta dig med respekt, f\u00f6rst\u00e5else och hopp.<\/p>\n\n\n\n

Om du k\u00e4nner igen dig i min ber\u00e4ttelse \u00e4r du varmt v\u00e4lkommen att h\u00f6ra av dig till mig.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Oavsett hur m\u00f6rkt det k\u00e4nns just nu finns det hj\u00e4lp att f\u00e5. Och du beh\u00f6ver inte g\u00e5 den h\u00e4r v\u00e4gen ensam.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

BIld av Gundula Vogel<\/a> fr\u00e5n Pixabay<\/a><\/p>\n\n\n\n

<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

BIld av Joe fr\u00e5n Pixabay Det h\u00e4r \u00e4r min historia om socker- och kolhydratsberoende. En ber\u00e4ttelse om skam, sorg, kamp och \u00f6verlevnad \u2013 men ocks\u00e5 om hopp, tillfrisknande och om att det aldrig \u00e4r f\u00f6r sent att be om hj\u00e4lp. Jag har levt med socker- och kolhydratsberoende s\u00e5 l\u00e4nge jag kan minnas. N\u00e4r jag ser […]<\/p>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":10,"menu_order":2,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-477","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/recoverybyaction.com\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/477","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/recoverybyaction.com\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/recoverybyaction.com\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/recoverybyaction.com\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/recoverybyaction.com\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=477"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/recoverybyaction.com\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/477\/revisions"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/recoverybyaction.com\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/10"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/recoverybyaction.com\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=477"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}